Välkommen till min hemsida.
Jag är målare och blev av en slump inbjuden att prata när jag gick på Konstakademien i Stockholm.
På den vägen är det.
Det har genom året blivit många bildföredrag, skulpturpromenader, konstartiklar och några konstböcker, vid sidan av mina egna galleriutställningar.
Varma årstiden håller jag skulpturpromenader för grupper.
Mörka årstiden pratar jag och visar bilder om måleri och skulptur (även digitalt på Teams eller Zoom).
(samtliga texter på denna webbsida © Anders Engman enligt lagen om upphovsskydd)
Välkommen till min hemsida.
Hur skall man närma sig dagens konst?
Vad är grejen med samtida konst och vilka är nycklarna?
Många känner att samtida konstnärer inte ger ingångar och är svårgreppad.
Fansen säjer å andra sidan att konsten aldrig varit så spännande, direkt - och skojig!
Klart är att samtida konst har en synvinkel helt skild från vardagen. Konsten idag ifrågasätter och vill inte alltid vara begriplig. Kanske för att världen blivit så svart - vit, fantasibefriad och normerad. Och därför blir det viktigt att publiken tvingas att ställa frågor och tänka själv.
Jag ger helheten och ger nycklar till hur man se och förstå.
Under bildföredraget möter Du samtida svenska och internationella konstnärsskap som:
Max Book, Elin Wikström, Karin Mamma Andersson, Cecilia Gyllenhammar, Marina Abramovic, Fatima Moalim, Ifeyinwa Joy Chiamonwu och andra.
Det finns skulpturer överallt. De vill att Du stannar en stund...
Från kvinnlig konst över rebeller och aktivister till metoo.
Jag håller flera föredrag om modern konst: till exempel Kvinnlig konst, Surrealismen, eller Retsam och rebellisk konst. Och arbetar f n på ett nytt om samtida konst "från 1945 till metoo".
Föredrag från klassiskt till modernt.
Möt Leonardo, Romantikens vulkaniska känslor, impressionisternas ljusa måleri. Eller det Nordiska Friluftsmåleriet, om de unga svenska målarna som drog till Paris.
Eller möt Van Gogh bortom klichéerna. Det föredraget heter "van Gogh och Gaugin". .
Låt oss inte glömma Picasso! Jag är själv målare och förklarar Kubismen på ett gripbart. sätt.
Galningarnas underbara värld.
Möt Dada och Surrealisterna, de obekväma "galningarna" som försökte vända upp och ned på världen.
Möt konsten idag på ett bildföredrag eller på en skulpturpromenader. Jag ger några nycklar till hur man kan titta på den samtida konsten.
- Popkonsten som kom på 60-talet bröt ner traditionella former. Popen var med installationer, happenings, performances och nya material (som till exempel plast och skrot i skulptur). Idag tar vi Popens experimentella former som självklarheter.
- Efter 1990-taket saknas enhetliga strömningar i konsten. Istället bevittnar vi en pluralism av uttryck som existerar sida vid sida med traditionellt måleri och skulptur.
- Men uttryck och tekniker mixas samtidigt hela tiden, Blandformer som även inkluderar det digitala, är vanligt. I takt med den elektroniska kommunikationens tillväxt, ökar också aktivismen bland unga konstnärer. Det går en linje från äldre performances.till dagens aktivister. Men nu är konsten global. .Man möts på Youtube och sociala media, där grupperingar bildas. Aktivismen kan bestå av gruppmanifestationer, men också av fysiska aktioner, till exempel civil olydnad. Aktivismen idag är inte lika åsiktspolitiskt bunden som på 60-talet. Istället kan det handla om gränsöverskridande frågor, som miljön, mänskliga rättigheter, etniska och kvinnofrågor, eller HBTQ-frågor.
- Allt detta betyder att konsten är mer spridd och vad som egentligen "händer" syns mindre på konstgallerier och konsthallar. För den socialkritiska (relationella) samtidskonsten betyder det offentliga rummet mer än institutionerna. Exempel på sådan konst var en konstutställning i en trappuppgång i en Stockholms-förort för några år sedan. Eller Elin Wikström verk "vad händer om alla gör så", som bestod av att tillbringade tre veckor i en säng i en ICA-affär. Den relationella konsten bryter mot uppfattningen att konsten har ett tolkningsbart budskap. Istället tänker man att "konstpubliken" (eller rättare sagt allmännheten, eftersom verken förekommer i offentliga miljöer). skall börja diskutera verken. Och därmed själva bli en del av konsten. Ett omdebatterat socialkritiskt verk var Anna Odells examensarbete på Konstfack som utspelade sig på Liljeholmsbron i Stockholm. Odell uppträdde som självmordsbenägen och hotade att hoppa från bron. Ett annat exempel var Mattias Norströms flaggstång med halvt rest flagga (bilden ovan), som han reste på Sergels Torg i augusti 2017. Det var för övrigt en tilfällig installation i samband med Norströms utställning på Kulturhuset. "Flaggstången" blev omdiskúterad och väckte starka känslor.: Många såg den som en skymf mot Sverige, ocn man greps av polisen när han reste en stege för att såga ner verket.
Jag försöker reda ut begreppen i ett av mina föredrag om samtida konst (under arbete 2018)
Skulpturpromenader.
Ange undertext här
Ibland säjs det att fransmannen Gustave Courbets målning "konstnärens atelje" blev starten på den moderna konsten.
Courbet blev mycket viktig för Realismen, den nya franska konsten som snabbt blev en internationell strömning.
Den fulla titeln är "En äkta allegori som summerar sju år av mitt konstnärliga och moraliska liv" men det är det ingen orkar ingen säja. Målningen (1819-1877 med mått 361x598) 1855 finns på musee Orsay).
"Konstnärens atelje" var ett av flera verk som Courbet lämnade in till konstsalongen vid världsutställningen i Paris 1855. I målningen fanns nidbilder av kända personer och den refuserades direkt. Courbets verklighetstrogna realism bröt mot den franska Konstakademiens ideal,: på den tiden skulle konstnärer måla antika idyller eller högstämt historiemåleri. Och Konstakademien var liktydigt med staten.
Men Courbet tillhörde en ung generation som gjorde uppror mot den akademiska konsten. De gav sig ut på landbygden och målade arbetare och bönder som levde under usla villkor. Man intresserade sig för livsvillkoren längst ned på statusstegen, långt från det mondäna Paris.
Courbets jätteduk upprörde eftersom den var politisk, och den kom i ett Frankrike som ännu inte hämtat sig efter 1848 års arbetar-uppror. Courbet gav inte upp trots refuseringen utan hyrde en lokal där han visade målningen för allmännheten. Inträdet var en franc.
"Konstnärens ateljé" är indelad i två hälfter. Polariseringen var Courbets spegel av samhället.
I den högra delen ser man framtiden, den unga kulturen med Courbets vänner, poeter, konstnärer, och en politisk filosof.
Den vänstra delen är en nidbild av det maktsamhälle han avskydde. Här finns en präst, en konsthandlare, en konstkritiker, och Napoleon den III, som nyss hade tagit makten i en statskupp. Courbet målar honom som simpel som tjuvjägare.
Man ser också ett kors. Det var Courbets symbol för den gamla konstens död. Courbet hade stor medkänsla med samhällets utstötta. I skumrasket skymtar en arbetare och en tiggande prostituerad med ett barn i famnen
Courbet placerade sin egen person i jättedukens mitt. Det sågs som ett skandalöst tilltag år 1855. Konstnärer stod ännu lågt på samhällsskalan. De var simpla hantverkare som skulle vara tacksamma för beställningar från den rika eliten.
Men Courbet ville peka på konstnärens revolutionära roll. Med den centrala placeringen hävdar Courbet konstnärens ställning som självständig individ, och visar på ateljen som en ny, intellektuell frizon. I ateljén, tycks han mena, råder klasslöshet. Tavlans trivsamma umgänge med en skön musa och en nyfiken pojke i lantliga skor, ges en central roll.
Courbets grepp kom i en tid då de europeiska arbetarna revolterade mot industrisamhällets hierkier.
Målingen var politisk men Courbet ville framförallt peka på konst och litteratur som sanningsverktyg.
Courbet skrev den realistiska konstens manifest och steg till en halvgud för unga konstnärer. Realismen ledde till Impressionismen, alltså näst generations uppgörelse med det gamla.
Courbet själv var ett brushuvud och romantisk bohem med svallande känslor. Ibland ville han sticka från Paris och vandra på landsbygden:
"Mina sympatier finns hos folket: jag måste möta dem öga mot öga".
Och senare skrev han:
"jag är nu 50 år och har alltid levt i frihet; låt mig avsluta mitt liv fri: när jag är död skall man säga om mig: han tillhörde ingen skola, ingen kyrka, ingen institution, ingen akademi, och allra minst ingen regim, frånsett frihetens".
Courbet fanns på arbetarnas barrikaderna i Paris under 1870 års revolt. På grund av detta tvingades han fly , och hans sista år som landsflyktig blev helt enkelt usla.
© 2018